Sommar

Bland detta lingon o blåbärsris är det 30 som gäller. Igentligen tycker jag nog att tiden rusar iväg, man skulle kanske sänka hastigheten något. En vecka kvar i sommarstugan, säger alltid att vi har ju helgerna också. Men så är det inte, Mattias o Maja vägrar. Visst förstår jag dom, och visst får jag vara tacksam för att de ställer upp på sommaren.

Samtidigt så är det skönt att komma hem igen på det planet att jag får träffa mitt barn i Boda och mina barnbarn. Skoghall är jag ju i nästan varje dag, det är bara att titta in i förbifarten. Boda är jag väldigt sällan i under arbetstid.

Har under nåra veckor nu jobbat fyradagarsvecka, helt underbart. Skulle kunna fortsätta med det, men kan ju bli problem faktiskt. Ekonomiskt förlorade jag inte så mycket, vann nästan på det i stället.

Men tillbaka till att sänka hastigheten, sänka kraven. Kraven på sig själv, att man alltid ska räcka till, alltid vara bäst. Det är igentligen löjligt, ingen räcker till för alltid, ingen är alltid bäst. Man måste faktiskt nöja sig med den lott man fått här i livet, och min lott är ju bästa tänkbara. Vackra o inteligenta barn, rena rama Einstein till barnbarn. För att inte snacka om skönheten på mina barnbarn. Det kanske är få förunnat att ha det så bra förspänt här i livet, men det är få förunnat att vara nöjd också.

Men mitt testamente är, var nöjd med livet och allt vad det ger. Ta tillvara de lyckliga stunderna, och sänk hastigheten. Livet rusar iväg ändå.