I Lördags kom Malin med lillprins o hälsade på oss i Boda. Vi tog även en tur upp till Martina mellan regnskurarna. På bilden är det en fundersam Selma( på kudden ) en nyvaken Charlie och en stolt moster. Jag var tvungen att gå tidigare för jag var tågburen under helgen. Bilen var på Finnkampen i Göteborg. Tur det, Maja som var med kom inte hem förän vid tiotiden på kvällen. Fast Charlie bara är ett par månader gammal så gör han som sin kusin André och plockar av sig strumporna så fort han kommer innanför dörren. Det ligger i allafall en liten vit strumpa här.

Eftersom vi inte hade tillgång till någon bil så skulle Maja o jag åka tåg till affären. Vi hade att välja på Arvika, Kil eller Karlstad. Vi valde Arvika för då skulle vi kunna fika på Nordells, trodde vi. Dumt nog kollade vi inte caféerna innan, då hade vi kanske valt Karlstad i stället. För Nordells hade inte lördagsöppet, och inte Citycafét heller. Så det blev en fika med kladdkaka för vår del på järnvägscafét i Arvika.

Det var uppehållsväder hela dagen i går, i alla fall där jag var. Och i morse lyste solen, men nu har den gått i moln.

Två kilo lingonsylt har jag kokat under helgen, det är nog trettio år sen jag kokade sylt sist. Skänkte min gamla svärmor Hilda en tanke, eller många tankar, det var nämligen hon som lärde mig att koka sylt. Det är konstigt hur vissa människor bara lever vidare hos en, blir liksom levande för ens inre syn. Ord och handlingar som man trodde man hade glömt, eller som man inte har tänkt på.

Nu ska jag snart ta en vandring upp till Martina och gå en promenad med Lion. Eftersom även Martina är billös tar det lite längre för henne att komma hem, Ska ta kameran med, för nu börjar hösten komma, kan bli litefina bilder förhoppningsvis.

handikappsplats

Körde Sven till banken i Kil, först var det två handikappsplatser. Sen en avbalkning, och två vanliga platser. Naturligtvis ställde jag mig inte på handikapp, bilen före mig stod heller inte på handikapp. Ut från banken kommer en gammal skakande man med krycka, går mot bilen framför mig och öppnar bildörren. Den var inte låst och om man tänker på hans skakande händer förstår man det. Han skulle aldrig ha fått i nyckeln. Han öppnar bakdörren,ställer in käppen i bilen och öppnar framsörren på förarsidan. Medans han skakade nåt helt otroligt lägger han vänster arm om bildörren, sätter in höger fot i bilen. Och se mina vänner, viker han in resten av kroppen, skakande hela tiden.Varför inte han skaffar handikappstillstånd fattar jag inte, han behövde det verkligen. Skänkte alla som ställer sig på handikapps platser för det är nära o bra en tanke. Det här skulle dom se, inte handikappad han inte!!!!!

Vädret är ju inget vidare just nu, var en tur till stöga, 21 mm regn på tre dagar. Nästa gång jag kommer dit är det nog 43 mm så som det har regnat idag.

Min dator

En bild på skrivbordet på min dator, som jag fick av Malin o Peter förra året. Det är Malins gamla skoldator. Jag saknar den väldigt mycket, varför då tänker ni då. Det är så här, att den är inlämnad för antingen har jag fått in nåt virus eller så håller hårddisken på att gå sönder. Jag var så lycklig när jag klev ut från Malin o Peter med datorn, den var min, bara min. Familjen har haft dator i många år, och det har just varit familjens dator. Men den här var min, jag kunde bestämma över den själv. Om jag inte ville låna ut den så var det bara att säga nej, den är min. Och nu finns den inte i min närhet längre, men den kommer nog snart igen. För jag kommer att köpa ny hårddisk om det är det som felas. Även om en ny disk kostar mer än vad datorn är värd, just för det är har blivit en gammal kompis.

Idag har inte hänt någonting alls. En ganska tråkig dag, jo förståss x2000 var en timme sent. När jag har lastat in mina kunder så kommer en dam fram till mig och frågar, är det här Sunne? Vem kan motstå frestelsen, jag svarade. Nej, det är centralen i Karlstad. Damen i fråga hade humor som tur var. Jag fattade ju att hon frågade om det var bilen som skulle gå mot Sunne, men jag kunde inte motstå frestelsen.

Vädermässigt har det varit ömsom regn, ömsom regn. Var inte till Malin förra veckan eftersom jag inte ville smitta dom med min förkylning. Men läste på Malins blogg att även hon var sjuk. Den här veckan har jag inte hunnit, innan det har varit dags för deras sänggående. Se om jag hinner idag, måste ju bevaka mina intressen.

Jag är inte helt återställd efter min förkylningsepedemi, så jag tar det ganska lugnt. Lämnade en kund på Kronoparken och kände en doft av någon blomma, visade sig vara vita nyponrosor. Så nu ska det införskaffas. Det börjar märkas att jag inte har rökt sen i december.

Stackars Merresor

Mattias hade inget flyt alls idag. Han skulle vara hemma vid fyratiden från skolan, eleverna från Boda får åka tåg. Ett signalfel utefter linjen gjorde att tågen mot Boda var inställda, bussar gick mot Tolita o Fagerås, men inte till Högboda. Föräldrar till barn i Högboda hämtade sina barn, men jag hade ju bilen till jobbet, och Martinas bil är ju trasig. Sven ringde Merresor som inte hade en aning om att det var skoltåg, konstigt tyckte han, det är ju anbud inlagt.

Tåg skulle gå från Kil 18.15. 18.13 ringde Mattias till mig och frågade om jag var i närheten, pappa hade skvallrat.Var på väg tillbaka från Charlottenberg, svarade att jag var i Fagerås och hade en tid att passa på sjukhuset. Tåget var tvunget att invänta tåg som var i tid (helt riktigt) och det skulle bli ytterligare förseningar för Mattias. Hungern slet i hans tarmar, hade inte ätit sen 11.30 och åt inte alls mycket då maten inte passade hans smak. Det är ju hans fel om han inte äter, vet ju inte hur dålig skolmaten är, men jag tror att någonting kan man äta.

Talar om för Mattias att visst ska jag köra honom hem,men hade han haft hatt hade han fått hålla i den för nu var det brottom. 18.30 släppte jag av honom hemma, och då hade han kommenter att jag körde för fort, men vadå, jag hade ju inte marginalerna på min sida ju. Göbbgrinig som jag kan vara påpekar jag att är det något jag kan så är det att köra bil. Och vad svarar pöjktrasa då, dagen efter rapporten om kvinnors säkrare körning än mäns. Jo men det är ju bara jag (hans mamma) och Martina som är kvinnor och kan köra bil. Vad i hela fridens dar vet han om det, det har varit i säck innan det kom i påse.

Är på minuten för hämtning på dialysen, John var inte färdig. I en säng bredvid låg Ellen och väntade på en kirurg som skulle sy ihop ett blodkärl. Nu var goda råd dyra, kl 19 skulle jag hämta två rullstolsbundna o köra hem, kl 19.30 nästa hämtning på dialysen. Det går inte och har aldrig gått och kommer aldrig att gå. Och speciellt inte om nån av de föregående är sen. När jag lämnar dialysen ligger Ellen kvar o väntar på kirurgen, som fortfarande är hemma hos sig. 20 minuter senare ringer min växel upp mig och säger att när jag hämtar nästa gång på dialysen så ska jag ha Ellen med mig. Snabba ryck, tycker jag.

Ellen hade inte fått någon bedövning, en gammal tant som belastar sjukvården tre dagar i veckan kanske inte behöver det, vad vet jag. Men Ellen hade velat ha en bedövning, det finns ju salvor att tillgå nu för tiden. Någon borde ha passat, det är inte rimligt att skära o sy i en person utan bedövning, tycker jag.

Mattias fick ju plåster på såren av pappa Sven, gå till affären o köpa sig något godis. I kylskåpet ligger nu två kexchoklad, och inget får jag ta, orättvist.

Men Merresor har några skarpa samtal att vänta sig. Skolbarn tappar man inte bort hur som helst. Och framför allt, man vat om att man har med skolbarn att göra.

Bätte

Idag mår jag bra till både kropp o själ. Hjälpte att få skriva av sig lite. Undrar varför det är så svårt att prata om vissa saker, men lättare att skriva. Har fått bra respons från inlägget om pappa, ett speciellt tack till Anonym.

Regnet vräker ner idag, undrar hur mycket det finns där uppe. Inte ens katten vill gå ut. Men jag ska åka och jobba i eftermiddag, så det gör väl inget så sett. Men det känns alltid lättare med lite solsken.

Maja är hemma från skolan, har väl blivit smittad av mig. Läste Malins blogg, hon är också förkyld, likaså Martina. Men nöffnöffinfluensa är det inte, som tur är. Det är nog en förkylningsepedemi på gång. Men nu hoppas jag på att det dröjer 10 år till nästa gång.

Annars går livet sin gilla gång i Högboda. Sven åker till Göteborg under helgen, han ska vara starter på Finnkampen. Håller tummarna för att det ska gå bra för honom.

Sjuk

Nu är det så här, jag blir sjuk en gång varf tionde år, detär i år. Glömmer alltid emellan varven vad de vill säga att bli sjuk. Men nu minns jag, förstår varför jag glömmer det. Inget kul alls. Martina ringde,hennes bil struladeSom tur var var det ingenting som Johan kunde hjälpa, i såfall hade han legat risigt till.

Men nu ska jag berätta varför jag anser mig skyldig till min styvfars död. Sista veckan i Juni ringde en granne till min styvfader, han var rejält sjuk och ingen tog honom på allvar. Jag och min dåvande man Bobo (pappa Arnold) åkte upp till Norra Råda där han bodde. Hunden som han hade hade han redan fixat bort. Han kanske hade på känn vad som förestod.

Nästa dag kommer jag och min pappa in på akutmotagningen, jag bärande på två papperskassar med medecin som han var ordinerad att ta. Personalen på akuten lade ner en massa kvalitetstid på oss, ingenting att klaga på där. De tog en massa prover, och en dag senare ringde de. Canser, men hur i hela fridens namn då. Jag var höggravid just då med Marcus så jag orkade inte bråka, det är i alla fall vad jag skyller på. I maj samma år var han på en stor canserundersökning, de fann ingenting. Iallafall ingen som de sade till honom, och absolut inte till oss.
Ett dygn efter vi hade varit på akuten i Karlstad ringer de till oss, nåra svulster de vill undersöka mer. De misstänker canser. I fjorton dar hade jag pappa hemma hos oss, pappa Anorld var en tillgång att ha vid sin sida då.

Två veckor efter att att vi hämtat honom i Norra Råda fick vi ta ambulans med honom in på sjukhuset. Med vi så menar jag mig och min bror Öivind (död) som bodde vid oss då p.g.a att jag kunde nedkomma med en baby vilken dag som helst.

Jag och Martina var varje dag uppe och hälsade på honom utom en dag då vi firade svärfars födelsedag. Den dagen var bröder o systrar uppe o hälsade på, men det hade pappa glömt, men han kom i håg att vi inte hade varit där.

Av nån konstig anledning stod jag som närmast anhörig när det gällde pappa. Så det var mig sjukhusläkaren tog kontakt med. De hade beställt plats på närmaste långvårdsavdelning för pappa. Problemet var att hans hjärta inte skulle orka med medecinen, vad göra, jo bolla beslutet till mig. Jag satte mig ner o tänkte, pappa försörjde sin mamma o sina syskon som tolvåring, han har hela livet klarat sig själv. Han kunde inte sköta sina toabestyr själv, han var hänvisad till andra att torka sig i stjärten. Jag vet att det berörde honom illa, han diskuterade det med mig.

En värdig död,det var det som återstod för pappa. Som läkaren uttryckte sig, han skulle ha ett år kvar att leva, någonstans i Sverige. Men ganska antagligen så långt bort att vi (hans barn) inte skulle kunna besöka honom. Med smärtstillande skulle han ha ett halvår kvar. Bollen var rullad till mig. Jag satt nog säkert ett par timmar och funderade (vad Martina gjorde vet jag inte), Om det var jag, skulle jag vela ha ont, skulle jag vela att de snygga sköterskorna skulle torka mig i baken, nej. En värdig död för mig är en död utan smärta. Jag valde smärtlindring för min pappa, ett tungt övervägande, som förkortade hans liv med minst ett halvår. Jag har alltså tagit livet av min pappa,och det får jag leva med. En dag får jag reda på om jag tog rätt beslut, men tills dess har jag mitt samvete att leva med. Någonting jag inte önskar någon annan, det är fruktansvärt att leva med.

Efter mitt beslut att han skulle få smärtlindring levde han en vecka. Min pappa dog ca ett dygn före Marcus föddes.Jag har betalat ett högt pris, och får fortsätta betala det. Men ändå så, så långt där inne tror jag att jag tog rätt beslut. Jag har gråtit så många tårar, vet inte om jag orkar gråta så mycket mer. Vet inte om det är därför även Marcus är borta,är det det så, ja vad då?

Malins blogg

Läste Malins blogg nyss, visst blev jag besviken när hon inte ringde eller skickade sms som hon lovade. Men glömma är mänskligt och det första man tänker på är inte mamma. När Martina skulle få André så visste jag det i förväg. När Martin ringde o allt var klart var jag upptagen med en dam från Umeå. Jag hörde hur André gnydde i bakgrunden och tårarna började rinna utefter mina kinder. Damen från Umeå var lika överväldigad som jag,den här upplevelsen skulle hon bära med sig i sitt hjärta hela livet. Hon tackade mig för att hon fick vara med om en sådan upplevelse, som för alltid skulle göra att hon fick en lycklig bild av Karlstad.
Att köra sådana transporter som jag kör på vardagarna gör en ödmjuk inför livet. Jag kör människor som det borde vara en välgärning om de fick dö men som tackar livet för varje nu dag de får. Jag kör ju även människor som inte är födda ännu, eller som bara är några timmar gamla. Många gånger när man hör en passagerarares levnadsöde önskar att man kunde ge dom nåra år av ens liv. Tur att man inte kan det,för i så fall skulle inte ens Magnus vara född. När Magnus föddes var en speciell dag i mitt liv, om den ska jag berätta senare. Men det var den bästa dagen i mitt liv faktiskt, vet att det blev fel uttryckt men ska senare försöka bena ut vad jag menar.

Har en kollega vars mamma låg på sjukhuset, levde enbart med hjälp av respirator (maskin som andas åt en). Barnen gick med på att läkarna fick stänga av respiratorn då mamma skulle leva endast en halvtimme efter det att den stängdes av. Fyra dygn kämpde hans mamma för att överleva, fyra dygn som har mer eller mindre förstört hans liv.Därför säger jag nej tack till aktiv dödshjälp på det sättet.

Själv har jag min styvfars liv på mitt samvete, men det blir också en senare fråga. Nu var det barnbarn det hanlade om.
Att få barn är det största som kan hända i ens liv. Det är alla som fått fullt medvetna om. Man ska fostra dom i en sann anda, lära dom att klara sig själva. Inte skämma bort dom, och inte ska dom göra bort sig i skolan minsann. Men, det bästa med barn är,det kan ju faktiskt kanske bli barnbarn. Dom får man skämma bort,det är någon annan som får ta hand om problemen som kan uppstå. De flesta jag ha pratatmed säger att detärlivets efterrätt, ligger något i det.

Jag är 54 år fylda, mitt minsta barn har fyllt 10 år,mitt äldsta barnbarn 7 år. Många höjer på ögonbrynen när de hör att jag har skolbarn fortfarande. Men vet ni, jag har fortarande ett par mjuka barnarmar om min hals som säger att mamma är bäst. Andra har resor, hundar eller något annat som lockar, de kan inte ens umgås med barnbarnen. Dom har nog ingen aning om vilket trist liv dom går till mötes. Även det ska jag skriva om vid ett senare tillfälle, påminn mig bara med att skriva Gunder.

Så kontentan av det hela blir att, ja Malin, jag är ledsen över att jag inte fick oroas och våndas över Prinsens födelsedag. Jag har missat en upplevelse där. Men samtidigt så har jag blivit besparad en massa också. Nu smörar jag ordentligt. Men jag är tacksam över att din första förlossning tycktes förlöpa väldigt bra. Damen i Umeå skulle gladeligen ha hört även Prinsens gnyende läte om hon varit här.

Förändring

Har lagt in nya badrumsmattor, satt upp gardiner och en lådinsats i köket. Men ser att jag måste köpa en gardinstång till, den är ju inte så dyr som tur är. Var ju som sagt var till Ikea i går, dit även Martina kom. Fick faktiskt lite nya ideér som kanske går att genomföra. Bor ju som sagt var på nedre botten, med en gångväg utanför vardagsrummet. Det händer att folk ställer sig utanför å bara stirrar in genom fönstret. Ska alltså ha någon gardin som släpper in ljus men även låter oss leva ett någorlunda privat liv. Det är klart att det finns persienner, men jag tycker inte om dom, har dom väl kommit ner kommer dom inte upp igen.

Vädret i dag är grått o regnigt, temperaturen runt 16 grader. Igår var det soligt o fint och ca 20 grader varmt.

Jobbet

Att det går åt en massa norskar för att byta en glödlampa har man ju hört. Men att byta ett parkeringsljus kräver tre man, det var något nytt. Men så är ju chefen (rutig skjorta) norsk.

Annars var det en lugn dag på jobbet, var en tur till Säffle via Grums.

I går började skolorna i Kils kommun, skönt att livet börjar komma i fas igen. Vädret var skapligt, sol, några moln och lagom vind. Temperaturen höll sig runt 20 grader.

Ska ta en tur in till Ikea och se om de gardiner Martina köpte finns i någon annan färg än vit. Annars så tror jag vit blir alldeles jättebra. Med tanke på att hon betalade 79 kr för två längder så är vitt en alldeles förträfflig bra färg.

Sven hade det trevligt igår, satte på köksfläkten och det bara forsade vatten ur den. Sen vi flyttade in har dom bytt varmvattenberedare, spis, kyl o frys och nu får dom nog byta ut fläktsystemet också.

Förändring

Så var det arbete som gäller då. Har tvättat nästan allt från sommarstugan, ja, jag har ju haft hjälp av Sven (eller om det är han som haft hjälp av mig ).
Ikeakatalogen har kommit, har läst den flera gånger om. Är ju lite trångbodda så skulle behöva lite smart förvaring. Har ju fortfarande inte bott in oss riktigt så man har inte fått in rätta känslan hur man vill ha det. Lägenheten har en bra planlösning och rätt så fria ytor, men det är vi som inte kan kast saker. Det är ju konstigt egentligen, saker man inte har använt på ett år behöver man inte. Vi har saker vi inte har använt på 15 år. Men det är väl mycket nostalgi också. Men som sagt, vi har inte plats.
Men jag ska börja förändringen här hemma med fönstren, ska åka tidigare in till K-D imorgon och kolla på gardiner o gardinstång. Kanske lite nya fönsterlampor, ialla fall i vardagsrummet. Men, och det är ett stort men, plånboken är inte så välfylld efter sommaren.

Denna vackra blomma fick jag av Martina med familj, passade bra eftersom jag ska byta ut lite blommar.

Ikeakatalogen kom idag, mycket fint i den. Får kanske satsa på det fasta boendet ett tag. Martina var på Ikea i går o köpte ursnygga gardiner, priset var i alla fall ursnyggt.

Håller fortfarande på med tvätten från sommaren som bara var två veckor. Måste tvätta även de kläder som är rena, det blir sommarstuge lukt i dom. Svens o mina arbetskläder får vi ha utomhus, dom har varit konstant fuktiga nästan hela sommaren.

Ska snart åka till Arvika, ska handla åt svärmor. Det vardagliga sköter hon själv, men de tyngre sakerna måste hon ha hjälp med. Gumman är ju trots allt 83 år.

Idag fyller jag 54 år, känner mig fortfarande som en oerfaren sjuttonåring. Är nog inte riktigt lika naiv nu som då, men inte långt ifrån.

Slut på säsongen

Så var säsongen över för den här gången, nu är det korta stunder som gäller. Det känns inte riktigt så hårt eftersom det inte är sol och högsommarvärme. De mesta av blommarna har, eller blommar just nu. En del har jämt börjat knoppa. Innan vi åkte hällde Sven ur 15 mm regn ur mätaren. Läste en artikel i en tidning om väder, 1 mm regn är som 1000 liter vatten på en ordinär trädgårdstomt. I sommar skulle vi ha kunnat fylla en pol ju.
Det är första gången som vi har allt med oss hem. Två katter och en kanin + två barn, också vi då förståss.
Igår hade vi besök av Malin, Peter och prinsen, fast han sov mest hela tiden. Han är en väldigt snäll baby, och väldigt lik sin pappa. Det är ju faktiskt inte fel, Peter bad om ursäkt för det. Problemet är ju att Peter är väl ca två meter lång, Prinsen blir då ungefär tvånollfem. Jag krymper ju med stigande ålder och kommer således att få problem med att se hans ögon. Men det finns ju pallar att köpa på Ikea.
Försöker att få lite fason på bloggen, men jag fattar ingenting. Följer Bjurtjärnsvillan, och i den bloggen finns lite saker även jag skulle vilja ha. Men det är tji för mig att fatta, får väl ta lite mera tid på mig, Rom bygdes ju inte på en dag. Men fy katten vad den katten är lik Blixten.

Install StatCounter Code (sommartider)

Stöga

Då var det dags att flytta hem, Sven är iväg till Högboda med ett lass och en katt. Problemet brukar vara att få med sig katterna på en o samma gång.

Maja ska spela fotboll i Edane idag.

När jag åkte hem inatt var det nog en älgolycka på vägen. Såg blåljus från polisbil och folk på väg in i skogen med jakthundar.

Annars finns ingenting att berätta, det känns att det börjar dra ihop sig till höst. I Mangskog var det 0 grader i går morse (fredag) berättade Ellen, en äldre dam jag brukar köra på. Numera är hon hemmahörande i Arvika, där hamnfestivalen pågår.

Ska idag få besök från Skoghall, tror det är första gången i sommar. Det är i alla fall första gången Charlie hälsar på.

Det här blir nog sista inlägget jag skriver från stöga den här säsongen. Vemodigt, men vet ju att det kommer en sommar nästa år.

Ser nästan ut som en daggmaskodling, något svampaktigt vi hittade. Vädret i dag började med sol, hann knappt tänka att gå ut så blev det mulet. Tror inte åskan gick här, men jag hade den på vägen till Årjäng.

Var en snabbsväng till Malin, Peter o Charlie, de hade det som vanligt, bra.

Maja har tappat en tand, väntar på tandfen.

Nu är det bara två nätter kvar här i stugan, lika sorgligt varje gång. Men det kommer en massa söndagar längre fram.

Men först träff med nya nätvänner jag inte har sett. Sedan en tur till Renstadsnipan med en annan nätvän som jag heller inte har träffat förut. Faktiskt så är det här med dator både på gott o ont. Träffar en massa nya människor, samtidigt som den tar för mycket tid.

Maja jagade en ödla för att få en bild. Själv fick jag motion p.g.a denna fjäril. Men det var faktiskt värt det. Se så fin den är. Påfågelsöga.

Vädret instabilt, här i Värmskog har det inte kommit något regn, men mellan Karlstad o Kil regnade det rejält. Men det är kallt, fryser en smula.

I dag har jag kört mellan Kil o Säffle, nåra turer där emellan bl.a Grums.

Fick besök av EA, var väldigt trevligt. Hon fick lite hallon o blåbär. Och kantareller så klart. Svart vinbär lyckades hon också få, en del är födda med tur. Men trevligt var det.

Maja jagade en ödla, till slut fick hon en bild av den

Sista veckan

Så då har nästan hela sommarsäsongen gått. Under måndag o tisdag har det ramlat ner 15 mm regn. Nåra solglimtar har det varit. Måndag åskade det rejält. I dag är ingen större värme, tröja på. Har så smått börjat packa o planera för hemflytt, och den här sommaren har det inte blivit något gjort. Hoppas på en fin höst, söndagarna är ju lediga så man kan dona lite här ute. Nåra söndagar försvinner nu i Augusti. Träff med nya människor på Skutberget den 23/8, söndan därpå ska jag och en nätkompis knäcka renstasnipan. Från den kan man se sju soknar, och vid klart väder även skåda Vänern, har lite svårt för att tro det.
Just nu skiner solen, men mörka moln är runt omkring. Ska ta ett varv på tomten och kolla in läget.

Kantareller

Tycker det är så kul med kommentarer, betyder att det är någon där ute som bryr sig. Ja mamma är pigg trots synen som inte är så rolig. Hon har planterat en massa blommor som hon inte kan se.

Att André skulle bryta armen nu var ju mindre roligt. Men är man barn så händer sådana saker.

Jag har varit i skogen, bjöd myggorna på ett skrovmål, Sven får rensa kantareller. Det bara sprutar upp av dom. Och dessa förskräckliga mygg som inte fattar att man ska störa hur som helst.

Flotte

Ett sätt att färdas är ju att använda Klarälven. Men man får inte ha brottom, älven flyter lugnt o stilla.
Ska börja sortera lite här i stöga, packa det som ska med hem på söndag. Ska ju ändå bara bli mer regn. Tror inte jag har varit med om en sommar som man har varit så mycket inomhus. Men nu börjar skolorna om en vecka så då kan det fina vädret komma.

Grattis

Var och hälsade på mor idag (läs igår), det blev en snabbsväng. Att åka 10 mil för ca 20 minuter är inte varje dag man gör. Mattias ringde, åskan gick för fullt här hemma. Har en enorm respekt för åskan faktiskt. Hela dagen har den mullrat runt omkring, men sticker man näsan utanför grinden så smäller det av bara den. Sen vi kom hem så har det varit lugnt, men nu har åskan tagit ny fart.

Martina ringde, på den första dagen på fritids efter sommarlovet passar André på att bryta armen. Snacka om otur.

Som sagt inte det bästa sommarvädtet idag, ca 20 grader med spridda regnskurar och åska.

Starter

Startern Sven Jansson. Han har inte upptäckr att jag är på åskådarbänken ännu.

Månen

Kan ju bli dubbelt inlägg, men det får jag ta. Äntligen en bild av månen som jag är nöjd med. Nja nöjd med vet jag inte, men som jag kan acceptera.

Vädret har varit varken eller, och då har det varit uppehåll. Är ju ledig nåra dagar, så det vore konstigt om det skulle vara sol då.

Maja har kommit hem från Örebro, det tycker jag är skönt. Hon har en massa kul att berätta därifrån.

Sven är hemma ifrån Goliatspelen, Han har också en massa att berätta.

Annars har det varit en ganska så bra helg, ska inte klaga, det kunde ha varit värre.

Familjen

Min mamma Mille (Emilie) tillsammans med Maja, de håller på att laga köttsoppa. Mamma fyller år idag, 73 år. Hon föddes i Narvik och bodde där under kriget. Idag är hon nästan blind, och det är åldersrelaterat. Fel på Gula fläcken.

Vädret är hur fint som helst, riktig högsommarvärme. Har ju faktiskt sovit bort hela dagen, p.g.a glömska. Fick gå upp tidigt och skaffa WoWdagar för jag hade glömt det flera dagar tidigare. Får faktiskt skylla mig själv.

Sven är på idrottstävlingar i Kil, Maja är kvar i Örebro. Och själv ska jag jobba, sen ledig tre dagar.

Hoppas att det är lika fint på måndag också, då får vi grilla.

Sommar

Bland detta lingon o blåbärsris är det 30 som gäller. Igentligen tycker jag nog att tiden rusar iväg, man skulle kanske sänka hastigheten något. En vecka kvar i sommarstugan, säger alltid att vi har ju helgerna också. Men så är det inte, Mattias o Maja vägrar. Visst förstår jag dom, och visst får jag vara tacksam för att de ställer upp på sommaren.

Samtidigt så är det skönt att komma hem igen på det planet att jag får träffa mitt barn i Boda och mina barnbarn. Skoghall är jag ju i nästan varje dag, det är bara att titta in i förbifarten. Boda är jag väldigt sällan i under arbetstid.

Har under nåra veckor nu jobbat fyradagarsvecka, helt underbart. Skulle kunna fortsätta med det, men kan ju bli problem faktiskt. Ekonomiskt förlorade jag inte så mycket, vann nästan på det i stället.

Men tillbaka till att sänka hastigheten, sänka kraven. Kraven på sig själv, att man alltid ska räcka till, alltid vara bäst. Det är igentligen löjligt, ingen räcker till för alltid, ingen är alltid bäst. Man måste faktiskt nöja sig med den lott man fått här i livet, och min lott är ju bästa tänkbara. Vackra o inteligenta barn, rena rama Einstein till barnbarn. För att inte snacka om skönheten på mina barnbarn. Det kanske är få förunnat att ha det så bra förspänt här i livet, men det är få förunnat att vara nöjd också.

Men mitt testamente är, var nöjd med livet och allt vad det ger. Ta tillvara de lyckliga stunderna, och sänk hastigheten. Livet rusar iväg ändå.

Maja

Arrangerad bild av Maja, se hennes glada gillande leénde. Nu är Högboda IF på väg till Örebro. Lyckatillspark har dom fått på vägen.

Idag har det bara varit sol och varmt, precis så här som en sommar ska vara. Termometern har nog säkert gått upp till 30 grader.

Har hälsat på Martina och Johan, träffade Magnus o mina barnbarn.

Nu står Mattias här och ska ha bredbandet, men jag ska ändå ut i solen.

Forsnässkolan

Forsnässkolan fick den höga äran att ha mig som elev åttan och nian. Skolan var alldeles nybyggd och väldigt fin. På den skolan trivdes jag bra, fick en massa nya kamrater. Lärarna var också bra, började en del yngre som var nästan som kompisar med oss.

För övrigt lyser solen med sin frånvaro, men det regnar inte (ännu). Har rivit upp en massa prydnadsgräs på baksidan, det blev till ogräs ju. Så nu ska jag försöka komma på vad jag ska plantera där.

I morgon ska Maja åka till Örebro på fotbollskupp, det blir roligt för henne. Den här sommaren har det inte blivit något extra alls. Får nog ta Lisseberg eller något annat efter skolstart.

Björn

Då har broder Björn fått lämna sjukhuset och åkt hem till Olsäter. Vädret är en historia för sig själv, tur att jag skriver vad det är för väder. Jag skulle aldrig ha trott på mig själv att det kunde va så dåligt. Men det har bara regnat lite grann här i dag. I dag har det varit ganska tråkigt, satt mest av tiden på jobbet, hade bara en körning. Den var visserligen till Arvika, Jössefors och Humlekil, men ändå. Tanka kunde jag inte heller, kortet gick ut till sista juli och chefen är på semester. Typiskt honom, kortet ligger på hans skrivbord. Om det inte blir bättre väder så får vi lämna stöga tidigare än vi tänkt. Det kan inte va roligt för Mattias o Maja, de kan ju inte ens bada. För kallt i vattnet.
Norskarna mitt emot kom i fredags och åkte tidigt på måndagsmorgonen. Ett nybygt hus som inte är riktigt färdigt ännu, för två veckor per år. Slöseri anser jag. Det finns så många som vill ha en liten stuga men som inte har råd. Och så kan folk lägga ut ca 600 000 till en miljon för ett par veckor om året. Våran stuga bygde Svens föräldrar 1973 till en kostnad av ca 50 000. I dag betingar den ett värde av 700 ooo. Säg den svenska barnfamilj som har råd med det, och handen på hjärtat, det är väl ändå barnfamiljerna som behöver ett fritidsnöje.

För länge sen

Har letat efter bilder på Hagalundskolan på Munkfors hemsida, har inte funnit någon. I den här skolan gick jag sjunde klass. Det var gamla realskolan, min moster Gull-Maj tog realen i den här skolan det året.

Idag har jag haft besök av en kär vän från förr, väldigt roligt faktiskt.

Vädret har varit soligt o varmt hela dagen men nu mulnar det på. Men man får vara tacksam för de solglimtar man får.

Familjen

En trött liten goding med grävskopa på magen. Regnade mycket i går men frampå kvällen blev det fint väder. Femton mm kom det ner från himlen.

Får se vad augusti s väder blir för något.

Skyndade mig till sjukhuset för att springa upp till Björn en snabbsväng. Men jag behövde inte gå så långt, Björn och Ann-Sofie satt utanför huvudentrén och fikade. Kul att se att han var så pigg att han kunde gå så långt.

Forsudden

Familjen som äger huset nu, ska försöka att återställa det i originalskick. Huset är igentligen ett gammalt vackert hus, men ägarna har ett gediget jobb framför sig.

Forsudden

Forsudden, huset vi flyttade till från Norra Vikens gård. Det var ett tvåfamiljshus, tre rum o kök nere och två rum o kök uppe. Huset var på den tiden vitt, fyra kakelugnar och i köket en vacker spiskupa som mamma målade blå av alla färger.